Idag var det dags för det första mötet. “Personliga-tränar Peter” mötte “Soffpotatis-lite-rund-om-magen Peter”. Det blev en tuff match. Inte så tufft för PT Peter som för Soff-Peter kan man väl lätt säga. PT Peter la upp en mycket ambitiös plan för träningen och sedan var det dags för Soff-Peter att testa densamma. Det blev inte blod och tårar men däremot en hel del svett. Jag trodde ett tag att mina ben skulle ge upp då jag låg där och pressade 100 kilo upp och ner men dom höll. Sedan blev det fler övningar för kroppens istort sett alla muskler. Jag trodde jag hade tränat förut men icke – nu var det träning på allvar. Någonstans mitt i programmet gick det inte längre, min förkylning gjorde sin påmind och det nästan svartnande för ögonen. Så jag tillbringande tjugo minuter i relaxrummet där jag trodde min sista stund var kommen.

Men efter ett tag försökte jag resa mig upp för att gå till omklädningsrummet. Det visade sig vara den svåraste övningen av de alla. Här är ett utdrag ut konversationen som tog plats:

Hjärnan: OK, du gäller det. Högra benet är du redo?
Högra benet: Va? Är du galen. Det går inte. Jag lovar.
Hjärnan: Kom igen nu benet. Lite kraft finns det väl kvar. Nu tar vi ett litet steg framåt!
Högra benet: Har du kollat med vänstra benet också? Vi verkar sitta i samma båt här.
Hjärnan: Jaha, det här verkar ju helt kört. Men vi kör ett försök.
Högra benet: Det här kommer gå åt helvete.
Vänstra benet: Ja, räkna inte med mig.
Hjärnan: Kom igen nu!
Benen: Aj, aj, aj. Det här ska du få fan för.

Fortsättning följer…