Min vän Heineken och jag sitter i bastun och har det jättebra. Det är nästan 80 grader vilket är en utmärkt bastutemperatur. Vi har suttit där ett tag och plötsligt får Heineken en idé att vi ska ut och rulla oss i snön. Jag tittar skeptiskt på Heineken men han står på sig. Så sagt och gjort – vi traskar till ytterdörren, jag sätter ena foten i den kalla snön och tar några steg ut. Heineken ballar naturligtvis ur. Han sätter sig på bänken innanför och går inte ens ut. Så där står jag ensam. Halvvägs mot snödrivan. Jag tar sats – skuttar fram – och slänger mig i snön och försöker så graciöst som möjligt rulla ett varv. Det är tunn och fin snö så jag får nästan lite grässmak i munnen. Men det tänker man inte så noga på när det är kallt som fan och hjärtat slår dubbelslag.
Jag rusar snabbt in i bastun igen. Heineken sitter kvar på bänken och vill också in i värmen igen. Fegis! Hoppas ingen såg det där säger jag till Heineken och han nickar. Tur att du gömt undan kameran innan säger han och blir så där immig i blicken som man blir när man dricker öl i en bastu.
