Funderar lite kring Pirate Bay-rättegången. Självklart tycker jag det hela är fruktansvärt onödigt, överdrivet och bakåtsträvande. Ungefär som när man för länge, länge sedan ville förbjuda tryckpressen, biblioteken och kassettbandspelaren. Allt för att hindra utveckling, begränsa yttrandefriheten och låta ett fåtal bestämma vad massan ska lyssna och titta på. Nu råkar det vara torrent-tekniken som är i fokus men det skulle lika gärna kunna vara kassettbandspelaren. En teknisk pryl som kan användas både till att skapa helt lagliga kopior eller användas till piratkopering.
Men det är ändå otroligt mycket som står på spel. En friande dom skulle innebära en katastrof för upphovsrättsindustrin. Den skulle– även om det inte var den juridiska innebörden – tolkas som att det var fritt fram att fildela. Men även en fällande dom skulle innebära en förlust: Ingen tror väl att fildelningen skulle upphöra genom domen. En stängning av The Pirate Bay skulle bara leda till att trafiken flyttade någon annanstans. De kommunikativa konsekvenserna skulle samtidigt kunna leda till kraftiga intäktsförluster för skiv- och filmindustrin. Problemet för upphovsrättsindustrin är att fildelarna samtidigt är deras kunder. Och att slå lagboken i huvudet på ens kunder är ju inte så smart. Om missnöje med fildelarjakten får kunderna att vardera köpa ett album mindre per år uppväger det lätt alla eventuella förluster från utebliven försäljning genom fildelning.
Utifrån detta perspektiv är det det faktiskt obegripligt att det här målet har hamnat i domstol överhuvudtaget. Varför satsar man inte på att bygga smarta nya affärsmodeller för pengarna istället för att lägga dom på dyra piratjägarorganisationer som t ex Anti-Piratbyrån och IFPI som bara kan en enda sak – dra vanligt folk inför domstol.
Oavsett utgången i målet är det bara upphovsrättsindustrin som förlorar.
