Imorse när vi vaknade i Degerby så ösregnande. Och då visste vi alla att Hugo inte precis skulle sitta på trappan och vilja komma in. Nä, han hade säkert gått och lagt sig någonstans där det är varmt och skönt. Klockan 10 var vi tvungna att köra ner bilen i färjkön och klockan 10:45 skulle färjan avgå. Vid 9-tiden hade vi gett upp hoppet att hitta Hugo i tid. Svärfar hade gått ett varv runt husen och letat men inte hittat katten. Mikaela bokade om oss på färjan som skulle gå ikväll stället. Och avbokade platsen på 12:45-färjan från Mariehamn. Vi åt frukost i lugn och ro och tog en kaffe. När regnet lugnat sig lite vid 09:45 sitter han där på trappan. Katten Hugo! Han vill in och äta. Så fort in med honom, packa klart väskorna, in med det mesta i bilen, köra ner den till färjkön. Puh. Det blev stressigt där ett tag. Men vi kom med och Mikaela fick boka om oss igen.
Man ska inte ropa hej förrän den svarta katten står utanför dörrn.
