o
Det är mycket snack nu om Stefan Jarls nya film ”Underkastelsen” som handlar om alla de kemikalier vi utsätts för till vardags.
Leksakerna i barnrummet, lampan i taket, rengöringsmedlen i städskåpet, Foppatofflorna i hallen, tröjan i garderoben, frukten i skålen på köksbänken, grönsakerna i kylskåpet – alla de där vardagliga tingen och sakerna vi stoppar i munnen har något gemensamt. De är fulla av kemikalier.
Själv såg jag den i tjänsten igår. Egentligen gillar jag inte domedagsfilmer, såvida de inte är snygga Hollywood-produktioner, men här har faktiskt Jarl gjort en ganska vettig dokumentär. Även om slutet blir lite väl magstarkt där en professor i Texas hotar att fortsatt användning och utveckling av kemikalier leder till att människoarten dör ut eftersom vi inte längre lär kunna fortplanta oss.
Eva Röse spelar sig själv i filmen och hon är gravid och väntar sitt andra barn. På något sätt är det alltid väldigt tacksamt (eller olyckligt) att spela på gravida och blivande mammors känslor. Och det är precis det Stefan Jarl gör. Först låter han sig själv testas och får resultat över hur mycket kemikalier det finns i hans kropp och sedan genomgår Eva samma procedur. Det är naturligtvis inte så kul att få reda på att alla dessa kemikalier kommer att överföras från hennes kropp till hennes barn, dels direkt via navelsträngen och sedan via bröstmjölken. Samtidigt vore det ju dumt om alla mammor avstår från att amma sina barn bara för att risken att överföra kemikalier via bröstmjölken.
Man kan inte låta bli att skrämmas över det faktum att vi omges av så många kemikalier som vi inte har en aning om exakt vad de kan åstadkomma med oss om de blandas. Det är det som brukas kallas ”cocktaileffekten”, då var och en för sig ”ofarliga” kemikalier blandas med varandra kan bidra till effekter som ingen anar. Många tror kanske att alla kemikalier testas innan de släpps ut på marknaden men det är inte så det funkar. Det finns otroligt många ämnen och kemikalier som ingen forskare i världen har koll på. Så visst kan man bli skrämd över detta. Vi vet för lite om våra kemikalier och hur de påverkar oss.
Samtidigt får vi ju inte överdriva. För hur hade vårt samhälle sett ut om vi inte haft några kemikalier alls? Vi får ju inte glömma att de gör väldigt stor nytta också.
