Vad var det jag sa? Ja, så säger nog många idag när det visar sig att Sverige inte lyckades ta sig Eurovisionsfinalen. Något som vi aldrig gjort tidigare. Sverige har alltid varit i final. Men inte i år, 2010. Vems är då felet?
Ja, Expressens Anders Nunstedt tycker att Christer Björkman ska avgå. Kanske ska han det. Inte för att det är hans fel att Sverige inte gick vidare utan för att han varit insyltad i den här festivalen lite väl länge nu. Dags för någon annan att ta över tror jag. Men nya friska tag.
Jag tycker inte heller man kan klandra Anna Bergendahl. Hon har säkert gjort sitt bästa. Tyvärr håller inte låten ända fram. Och det borde faktiskt det svenska folket begripit. Låten är fin men duger mer som en tryckare till ett högstadiedisco än till en final i Eurovisionsschlagern. Men så långt tänkte nog inte de flesta när de satt där på lördagskvällen i mars och röstade på Anna. Fin låt, fin tjej. Klart hon ska vinna. Och så gick det som det gick sedan. En jury hade förmodligen inte skickat Anna vidare.
När kritiken mot det svenska folkets sätt att rösta kommer fram så blir ju alternativet att ta fram den gamla juryn igen och ge dom hela makten. Nu delar ju folket och juryn på makten. Men var det verkligen bättre förr? Nä, jag tror inte. Har de som nu förespråkar jury istället folk redan glömt hur det lät dagen efter. – Fel låt vann, juryn har fel!
Jag tror man måste tänka om. Antingen så måste vi göra om Melodifestivalen och satsa på att vinna Eurovisionen. Eller så kan vi lika gärna skippa skiten i några år, göra något annat, och sedan komma tillbaka.
En time-out alltså.
