En bild från Kil station 1912.
Jag är lite nördigt intresserad av tåg och järnvägar. Kan sitta i timmar och googla runt på sajter som http://www.jarnvag.net/ och bara på en massa, totalt onödiga, saker.
Igår när vi åkte tåg mellan Säffle och Stockholm så slog det mig hur konstigt det svenska järnvägsnätet egentligen är uppbyggt och att ingenting i princip hänt på en massa, massa år. Ta bara det faktum att ”snabbtågen” mellan våra största städer får köra på samma spår som drogs fram för över hundra år sedan. Och att de dessutom får dela samma spår med långsamma godståg och loktåg. Kapacitetsbristen är uppenbar. Alla har säkert hört ”vi kan inte köra fortare för vi har ett långsamt tåg framför oss”. Hur stor poäng är det då att köpa tåg som klarar över 200 km/h när de sällan får köra det?
En anna sak man slås över är att de viktigaste knutpunkterna för järnvägen inte följer de stora städerna. Ta t ex Kil, det lilla samhället i Värmland. Bara några minuter från centralorten Karlstad. Men det är inte i Karlstad man byter tåg. Det är i Kil. Kil är en jätteviktig tågkorsning men när man kliver av, kliver man av mitt i the middle of nowhere. Samma sak med Hallsberg. En väldigt betydelsefull järnvägsknytpunkt men vem stannar där? Herrljunga likaså. Undrar hur man tänkte. Att Hallsberg skulle utvecklas och bli en större storstad än Örebro? Att Kil skulle bli en Värmlands metropol?
Oavsett hur man tänkte för 100 år sedan så är det ju inget man kan ändra nu. Att dra ny järnväg kostar för mycket. Så det får vara som det är.
