När vi skulle åka hem från stugan i söndags så hade vi vissa problem att få med oss katten Hugo. Det började med att han visade sig precis då vi packade bilen. Det verkar som han har ett sjätte sinne för när det är dags att hamna i buren och åka bil. Så är det hemma också. Börjar man packa en väska eller stöka med nått så går han gärna och gömmer sig någonstans.
Det var detta jag ville undvika i söndags. När jag ser honom så närmar jag mig försiktigt och pratar lugnt. Klart att Hugo fattar att nått är på gång så han rusar iväg. Upp mot skogen. Jag följer efter och Hugo rusar vidare. Till slut hamnar han under en stor gran och när jag med stor möda försöker närma mig honom så tar han ett långt skutt ut på vägen igen och springer så snabbt att han försöker sätta nytt kattrekord på 100 meter. Där ger jag upp och går tillbaka. Efter ett tag tar jag en promenad för att leta efter honom men, en katt som inte vill synas kan gömma sig ganska bra. Så det blir inget napp.
Så vi äter lite lunch istället för att åka iväg. Jag tänker att nu blir vi väl här ett tag till. Eller så får vi gå skallgångskedja med filtar och försöka fånga honom. Som vi gjort någon gång för länge sen och det var inget kul. Jag irriterar mig på att jag inte fångade honom när jag hade chansen och att han nu med största sannolikhet kommer hålla sig undan. Kräftskivans lilla baksmälla gör inte saken bättre.
Men vi äter i någorlunda lugn och ro. Jag spejar ut genom fönstret då och då men ser ingen katt. Så helt plötsligt, när Mikaela ska gå ut och hämta en grej, rusar katten Hugo in genom ytterdörren. Han sätter full fart genom stugan och klättrar upp på stegen till loftet där han brukar ligga och sova.
Som om han var rädd att bli lämnad ensam. Kanske satt han där utanför dörren länge och väntade på att bli insläppt i värmen. Han ville inte bli en sommarkatt som lämnades åt sitt öde i den kalla höstnatten.
Från att ha varit den mest hatade katten på jorden så blev vi snabbt vänner igen och några minuter senare satt vi alla i bilen på väg hem och Hugo sov hela vägen i mitt eller Mikaelas knä.
