Ja, det var väl förra året. Allt stod stilla. Snökaos. Fastfrusna växlar. Folk som blev påkörda av tåg och dog. Vägar som isade igen. Tunnelbana som bara kunde köra i tunnlar. Flyg som inte kunde lyfta eller landa.
Förra året. Kanske kunde man ha viss förståelse för att alla blev tagna på sängen då? Ingen hade ju räknat med att det kunde bli ett snökaos i ett land som åtminstone till hälften brukade vara grönt året om. Men så hände någonting. Plötsligt var det snö från Malmö i söder till Kiruna i norr. SJ som brukade köra tåg ner till Skåne för att tina upp dom där kunde inte göra det längre. Och dåvarande Vägverket och Banverket blev helt tagna på sängen. Ingen hade räknat med att den nya fina godsbangården i Hallsberg skulle bli total oanvändbar under flera veckor bara på grund av “lite snö”.
Men så händer allt igen i år. Det tar lång tid att vända en atlantångare men lite trodde man ju hade förbättrats. Åtminstone informationen. Att räls och växlar inte byggdes för kraftig is och snö kanske man får ha viss förståelse för om man utgår från att de som bestämt och byggt inte trodde det skulle komma mycket snö i Sverige.
Vi har egentligen inget val än att ta oss i kragen och inse att vi inte är något sydeuropeiskt land där ett ordentligt snöfall bara inträffar var tionde år.
Lagstifta om obligatoriska dubbdäck under hela vinterhalvåret. Subventionera SUV-ar och fyrhjulsbilar. De politiker som vill förbjuda dubbdäck har redan för många liv på sitt samvete. Utrusta polis och räddningstjänst med bandvagnar. Sätt ett snölok fram på alla godståg så de kan ploga spåret. Bygg in värme i varenda tågväxel. Börja köra diesellok istället för ellok. Bygg minst fem nya kärnkraftsverk så vi kan få vettigt energi till lågt pris även på vintern. Idag saknar vi tre kärnkraftsverk för att säkerställa får maximala energiproduktion och tvingas istället importera till dyrt pris eller elda med olja och kol. Inte så fräscht precis.
Ska vi fortsätta ha vinter i Sverige måste vi kunna hantera det. Kanske kan man inte förvänta sig att åka tåg dagen före julafton. Man kanske måste stanna hemma eller åka flera dagar innan? Alla kanske inte kan få plats. Vad kan vi egentligen förvänta oss? Är det rimligt att SJ ska försöka köra ett 20-tal tåg till Göteborg/Malmö/Stockholm per dag, även de dagar då det kommer flera decimeter snö, på spår om är 50-100 år gamla med kontaktledningar som är så sårbara att det räcker att man blåser på dom?
Kanske har vi blivit för bortskämda. Eller så har vi helt enkelt fel politiker och fel folk som sitter och bestämmer.
