Beatrice Ask (M) är inte trovärdig när hon pratar om personlig integritet

EU-kamera_1341657a

Jag har faktiskt inte riktigt bestämt mig vad jag tycker om justitieministerns senaste utspel om att förbjuda smygfotografering i syfte att hindra att kränkande bilder sprids, framförallt på internet. Gränsdragningen är hårfin vad som ska tillåtas eller inte och avgörandet, att ta bilden eller inte, kommer att ligga hos fotografen, som kan riskera böter eller fängelse upp till ett år om han eller hon fälls. Förslaget har kritiserats hårt av Journalistförbundet.

Var%20f%C3%A5r%20du%20fotografera?

I regeringens promemoria föreslås att ett nytt brott införs i brottsbalken benämnt olovlig fotografering.

Straffbestämmelsen gäller den som kränker den enskildes integritet genom fotografering eller olovlig bildupptagning inomhus i en bostad eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller i ett annat liknande utrymme.

Bestämmelsen föreslås också gälla bildupptagning som oavsett plats sker påträngande, närgånget eller dolt. Straffet ska vara böter eller fängelse i högst ett år.

Vidare föreslås att det inte ska dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter är försvarlig. Straffbestämmelsen ska inte gälla fotografering eller annan bildupptagning som utgör ett led i en myndighets verksamhet.

Källa: Justitiedepartementet

Problemet är ju egentligen inte själva fotograferingen. Problemet är ju vad som händer med bilden EFTER fotograferingen. Idag är det ju så att en yrkesfotograf kan ta en väldigt intim smygfotograferad bild som i sig är kränkande, men den ansvarige utgivaren på tidningen kan besluta att inte publicera bilden. Där ligger ansvaret idag. Med den nya lagen kommer ansvaret att ligga hos fotografen. Bra eller dåligt?

Samtidigt kan man ju tycka att det är lite galet när man läser om rättsfallet i Blekinge:

I ett annat uppmärksammat fall av smygfilmning hade en hyresvärd utan tillåtelse berett sig tillgång till en ung kvinnas lägenhet och i en ventil i badrummet installerat en kamera som gjorde det möjligt för honom att observera kvinnan. Mannen åtalades för sexuellt ofredande och hemfridsbrott. Såväl tingsrätt som hovrätt dömde mannen endast för hemfridsbrott bestående i att han, i samband med installationen av utrustningen, utan lov befunnit sig i kvinnans lägenhet (Hovrättens över Skåne och Blekinge dom den 30 november 2005 i mål B 218-05). Den svenska regleringen till skydd för rätten att bli lämnad i fred innebär således att man inte får avlyssna någon i smyg men att det däremot inte är straffbart att filma någon i smyg.

Källa: SOU 2008:3

Men hotar den nya lagen tryckfriheten? Nej, jag tror inte det. Jag tror inte det är fel om kvällspressens ständiga och blodtörstiga jakt på ännu mer kränkande bilder nu kan hejdas litegrann. När chefredaktörerna på kvällstidningarna, t ex Thomas Mattsson på Expressen, talar allvarligt om det stora hotet mot tryckfriheten blir det inte riktigt seriöst. Mattsson skriver nu om det svåra läge en fotograf kan utsättas för om han eller hon ska besluta om en bild ska tas “med risk för att hamna i fängelse”. Sedan när har kvällspressen tagit sådana saker på allvar? Även om den här lagen redan gällt är jag övertygad om att Expressens fotograf tagit den där bilden på Sofia Arkelsten, med teleobjektiv rakt in i fönstret på hennes arbetsrum där hon sitter och gråter. Även om fotografen riskerat fängelse. Och Mattsson hade naturligtvis självklart publicerat bilden med hänvisning till “allmänintresset”. För det är precis det dom alltid hänvisar till. “Allmänintresset”. Dit man kan hänvisa vad som helst. Gränser finns där för att brytas och tänjas.

Men visst. Självklart ska vi ha yttrandefrihet och tryckfrihet.

Även om jag har problem med kvällspressens retorik så är det nog ändå så att den som mest brister i trovärdighet just nu är justitieminister Beatrice Ask (M) själv. För lite drygt ett år sedan ville hon skicka hem “gredelina” kuvert till alla män som misstänkts för sexköp. Sedan har hon drivit på i frågan om att införa datalagringsdirektivet samt FRA-lagen. Alla dessa förslag går ju stick i stäv med en vilja att försvara den personliga integriteten. Men nu så plötsligt vill hon driva ett lagförslag där hon värnar den personliga integriteten. Känns det verkligen trovärdigt?

Några fler länkar: DN I SvD I Expressen I Dagens Juridik I Krassman I Johan Westerholm I Mårten Schultz I Juridikbloggen | Klamberg

Läs andra bloggar om: , ,