Läser i senaste numret av tidningen Chef om fenomenet “chefer som sitta på dubbla stolar” (hittar inte artikeln på nätet tyvärr). De flesta exemplen handlar om personer som förutom sin ledningsfunktion även arbetar operativt, och det gör ju många chefer, framförallt på mellannivån. Så det fenomenet är ju inte unikt på något sätt. Men sedan läser jag vidare.
En mellanchef på tidningen Aftonbladet har samtidigt en hög position inom den lokala fackklubben. Exakt vilken position hon har framkommer inte i artikeln, men hon sitter i alla fall i fackstyrelsen.
Där kan vi snacka om dubbla stolar. Å ena sidan förväntas hon vara 100 % lojal mot sin arbetsgivare samtidigt som hon i sin fackliga roll ska granska arbetsmiljöfrågor och sina chefskollegor. Det här skulle vara omöjligt på de flesta normala arbetsplatser, men inte på Aftonbladet, där det till och med “uppmuntras”.
Jag tycker synd om hennes kollegor. Hur ska de veta på vilka sida chefen står? Kan hennes anställda vända sig till facket med klagomål? Hur ska hennes chefskollegor veta att hon inte sladdrar bredvid mun när man hanterar känsliga arbetsgivarfrågor?
Jag har svårt att se att en arbetsgivare – och arbetskollegor – skulle acceptera ett sådant upplägg i längden. Som chef har man ett ansvar och ska fördela arbetsuppgifter. Då är det ytterst olämpligt att man också ska försöka agera förtroendevald inom facket.
Hela upplägget verkar vara otroligt korkat. Och om det nu är som du skriver i tidningen Chef begriper jag inte varför den här chefen vill gå ut och göra det ännu mer offentligt. Man kan bara hoppas att hon är ¨låtsaschef” utan eget personal- och budgetansvar.
