Idag sänkte då Riksbanken sin styrränta med 0,25 procentenheter. En sänkning som var både oväntad och väntad. Väntad på så sätt att det går dåligt för Europa och Världen, men oväntad eftersom Riksbanken hittills hävdat att det ändå går ganska bra för Sverige. Kanske kände sig ändå Riksbanken tvungen att sänka med tanke på de chockhöjningar som bankerna gjort när det gäller boräntan det senaste året.
Och det är här problemet ligger. En obefintlig konkurrens inom den svenska bankvärlden har möjliggjort maffiametoder. Bankerna har lyckats pressa upp sina vinster till monstruösa nivåer på kunderna bekostnad. Räntegapet (skillnanden med styrränta och bolåneränta) har skjutit i höjden och räntenettot (skillnaden mellan ut- och inlåningsränta) är orimligt stor. Jag säger inte att bankerna inte ska få gå med vinst. Alla bolag måste få gå med vinst. Problemet här är att det råder inte verklig konkurrens. Det finns fyra stora aktörer och de kan i prinip bestämma villkoren likt ett gammal monopol. Det är naturligtvis inte bra.
Om man inte lyckas lösa detta på något sätt får man kanske fundera i tankar som går ut på att reglera bankerna ännu hårdare. Även om jag är emot all statlig inblandning där marknaden borde kunna sköta sig själv så är jag inte främmande för att staten gör mer om inte bankerna lyckas själva. Fler statliga banker kanske? Hårdare krav på reglering? Förbud mot bonusar? Begränsad aktieutdelning?
Vi skulle behöva ett riktigt bankuppror!
Det är socialistiska förslag, jag vet, men det är kanske det enda som återstår? Vi kan inte ha en bankmarknad som lever sitt eget liv utan koppling till viktiga styrprinciper. Vi kan inte tillåta att bankerna höjer boräntan samtidigt som Riksbanken sänker styrräntan. Vi kan inte tillåta att bankerna anpassar sig efter läget. Alla minns väl hur det lät då Riksbanken började höja reporäntan. Då var reporäntan en jätteviktig styrmekanism. Den interna bankräntan (STIBOR) likaså. Idag låter det markant annorlunda.
Reporäntan har uppenbarligen förlorat sin roll som styrränta. Bankerna sätter sina egna styrräntor. Även om Riksbanken skulle sänka reporäntan till 0-1 % så skulle bankerna kunna ta ut 4-5 % i bolåneränta. Någonting är riktigt sjukt. Ekonomerna säger att det är ”uteslutet” att boräntan höjs nu när Riksbanken sänkt, ändå höjde Handelsbanken sin 3-månaders ränta med 0,25 procentenheter bara för några dagar sedan. Totalt har man höjt med 0,50 procentenheter (!) i december. Det är groteska siffor. Ingen av de andra bankerna har ännu följt efter Handelsbankens chockhöjning men vi som följer ränteutvecklingen vet att det bara är en tidsfråga. För varför ska Nordea, SEB eller Swedbank erbjuda ”billiga” lån på 4,60 % när de kan lägga sig på 4,89 % (!) som Handelsbanken. Detta följer det klassiska mönstret. Handelsbanken höjer alltid först. Sedan följer de andra efter.
Jag har frågat Handelsbanken många gånger varför de alltid måste vara ränteledande och höja först. Jag har naturligtvis inte fått något bra svar. Bara att alla banker gör sina egna bedömningar. Handelsbanken är på många sätt en sund bank utan höga bonusar och decentraliserad kontorsrörelse där man kan få ränterabatt. Men varför ska de alltid höja först? Det är uppenbarligen känsliga frågor. På Facebook vill inte Handelsbanken diskutera sådant. Man visar hellre avsnitt från sin egen TV-kanal (!). När vanligt folk och deras kunder oroar sig för högre bolåneräntor sitter Claes Åkesson i en mysig studio och intervjuar känt folk.
Som sagt. Ett gammalt hederligt bankuppror kanske inte vore så dumt. Skaka om bankväsendet litegrann. Alla tar ut sina pengar från banken så får vi se hur tuffa de är sedan.
