Tog en lång promenad idag i det vackra, men kalla, vintervädret. Med mig den första stunden hade jag Ekots lördagsintervju som jag brukar lyssna på då och då. Igår lördag var det Kristdemokraternas Maria Larsson som intervjuades. Hade nog förväntningen att det skulle bli en ganska tråkig intervju. Men det blev det faktiskt inte. Tomas Ramberg är en utmärkt utfrågare och han lyckades bra med att sätta Larsson på pottan några gånger.
Själv blev jag mest förvirrad. Vad är egentligen Kristdemokraternas politik?
Å ena sidan talar Maria Larsson sig för varm för frihet och familjens rätt att välja, t ex hur man vill göra med föräldraförsäkringen. Det ska absolut inte staten lägga sig i. Aja-baja. Inga dedikerade pappamånader alltså.
Det låter helt plötsligt som om Kristdemokraterna är ett väldigt liberalt parti. Men så är det ju inte. Eller? För precis innan har Maria Larsson slagit fast att gårdsförsäljning av alkohol knappast kan gå för sig (här ska inte vuxna människor få bestämma själva) och i frågan om tvångssterilisering av de som byter kön vill nog Kristdemokraterna att det ska vara förbjudet att byta kön överhuvudtaget. Ingen liberalism här inte. Men det vågar man inte säga. Men på något sätt måste man ju ändå hindra utvecklingen till att låta de som väljer att bli man istället för kvinna inte ska få föda barn. Det är väl ungefär samma sak med homosexuella. Kristdemokraterna ville inte att de skulle få gifta sig. Inte heller skaffa barn. Men nu har man liksom böjt sig för verkligheten och accepterat allt detta.
Allt känns vilset. Finns det någon grundideologi kvar? De som tidigare gillade Kristdemokraterna för att de var urkonservativa kan man ju inte gilla utvecklingen. Och de som är liberala och tycker det är OK med fria aborter, homosexuella, gårdsförsäljning av alkohol och könsbyte röstar väl på något annat parti?
Det är nog bara att inse att när det väl gäller så är Kristdemokraterna till 99 % beroende av moderata stödröster annars skulle man åka ur riksdagen.
