Jag förstår mig inte riktigt på Moderaternas senaste kampanj ”Vi älskar människor”. Den är ungefär lika begåvad som kampanjen ”Rösta på din frisör” som man körde för några år sedan (vilket faktiskt fd arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) så fyndigt kommenterar på Facebook).
Det är väl inget parti som hatar människor. Eller? Ja, möjligtvis de politiska ledarna i Nordkorea. Eller Hitler. Eller Stalin. De verkade ju inte tokgilla människor precis.
Vad är det egentligen för budskap man vill få ut? Jag måste läsa vidare på kampanjsajten för att förstå:
Människan är utgångspunkten för nya Moderaternas politik. Människan besitter en inre förmåga att utvecklas men behöver frihet för att denna förmåga ska komma till sin rätt. Med friheten kommer också rätten att få vara sig själv, ansvaret för sina egna val och kravet att respektera andra människors sätt att vara.”
OK. Jättefin text som säkert alla kan skriva under på. Men, om man nu drivs av denna människokärlek, hur kan man då samtidigt driva igenom en lagstiftning som massövervakar den egna befolkningen (FRA-lagen) och där statsministern, enligt flera källor, hotat enskilda riksdagsledamöter med repressalier på ett möte då de först vägrat att rösta för denna lagstiftning? Är det att älska människor?
Om man nu älskar människor, borde man inte då medverka till se att t ex stärka det medborgerliga inflytande i EU och vägra skriva på ACTA-avtalet? Istället gör man ju tvärtom.
Och om man älskar människor så kanske man inte borde vara så nonchalant när det gäller rättssäkerheten i landet. Justitieministern älskade ju människor så mycket att hon ville skicka hem ”gredelina” kuvert till de som misstänkts (!) för vissa brott. *ironi* Det är varken kärlek eller rättssäkert skulle jag påstå.
Man kanske istället borde driva en politik där var och en faktiskt får mer att bestämma om själv? Förutom jobbskatteavdrag och sänkt restaurangmoms (detta kanske tillhör kärlekskategorin?).
Det blir lite som en tråkig pastisch. Utan någon egentlig kärna. Det är lätt att säga att man älskar, man man måste också visa att man menar det. Precis som i ett förhållande, eller hur?
Jag är inte jättegammal men jag minns när moderaterna var ett parti som hade starka åsikter och som verkligen stod för personlig frihet och integritet. Som inte sålde ut hela sin stjäl över en natt bara för att bilda regering. Ett parti som uppmuntrade mångfald, öppenhet och nytänkande. Ett parti där olika företrädare hade olika åsikter och vågade stå upp för dessa. Ett parti där idéerna var viktigare än makten. Ett parti som såg fria medborgare med alla dess olikheter som en viktig resurs.
För att älska, både som politiker, parti och människa, krävs känslor, engagemang och glädje. Man måste känna en storsinthet, lyhördhet och nyfikenhet till sin partner eller väljare.
De nya moderaternas sätt att ”älska människor” förefaller mer vara en käck slogan som man kan sätta upp på banderoller.
Det skulle vara kul att se något inlägg från Kent Persson (M) om just detta kärleksbudskap, han brukar ju ofta hamna ganska rätt i sina analyser och inte svälja allt med hull och hår som produceras på Schönfeldts gränd i Gamla stan.
(Med inspiration från HAX)
