Säg hejdå till rätten till ditt privatliv

Igår snappade Computer Sweden upp exakt vad som ska omfattas av datalagringsdirektivet (DLD) som träder i kraft den 1 maj efter riksdagens beslut i mars. Hade nyheten kommit den 1 april hade man kanske kunnat hoppats att det varit ett dåligt aprilskämt, men nu är det tyvärr inte så.

Regeringen håller nu på att utfärda en förordning om vad som ska lagras när det gäller hela svenska folkets tele- och datakommunikationer. En detalj i sammanhanget är att det är centerpartiets Anna-Karin Hatt (IT-minister) som fått det tvivelaktiga nöjet att skriva denna förordning. Centerpartiet har ju inte direkt jublat över DLD men nu är man plikttroget skyldiga att ta hand om skiten. Så funkar det i nämligen i en alliansregering. Här finns inte plats för några avvikande åsikter, trots att centerpartiet faktiskt har ett stämmobeslut för att INTE införa direktivet.

Inte ens det faktum att det blir dyrare att införa direktivet än att låta bli biter på förespråkarna. Då är det svårt. EU:s böter landar inte ens i närheten av de kostnader som det kostar att lagra all denna information. De merkostnader som operatörerna får för detta kommer naturligtvis drabba oss kunder. Inte nog med att regeringen skapar en integritetskränkande övervakningsstat – det är vi medborgare som ska betala den på våra mobilabonnemang!

Det varit betydligt bättre att låta bli och invänta eventuella EU-böter. Vi måste lära oss att allt EU gör inte är bra. Men det skulle väl förmodligen inte ett EU-vänligt parti som Moderaterna eller Folkpartiet våga erkänna? De har ju dessutom sin egen f d minister, numera EU-kommissionär Cecilia Malmström (FP) som är högste ansvarig för just DLD. Och Folkpartiet ska försöka kalla sig liberaler när de står i främsta ledet för att övervaka alla människors telefon- och datatrafik. Världen är uppenbarligen helt upp-o-ner.

Här är hela listan över regeringens förslag över vad som ska lagras. Håll i er. Den är lång och omfattande:

När det gäller telefonsamtal via det fasta nätet ska detta sparas:

  • Uppringande nummer
  • Uppringt nummer och nummer som samtalet styrts till
  • Uppgifter om uppringande och uppringd abonnent och, i förekommande fall, registrerad användare
  • Datum och spårbar tid då kommunikationen påbörjades och avslutades
  • Uppgifter om den eller de tjänster som har använts

När det gäller mobilsamtal ska samma uppgifter som för vanlig telefoni sparas, och dessutom:

  • Uppringandes och uppringds abonnemangsidentitet och utrustningsidentitet
  • Lokaliseringsuppgifter för kommunikationens början och slut
  • Datum, spårbar tid och lokaliseringsuppgifter för den första aktiveringen av en förbetald anonym tjänst

När det gäller ip-telefoni ska samtliga ovanstående uppgifter sparas, samt även dessa:

  • Uppringandes och uppringds ip-adresser
  • Datum och spårbar tid för på- och avloggning i den eller de tjänster som använts
  • Uppgifter som identifierar den utrustning där kommunikationen slutligt avskiljs från operatören till den enskilda abonnenten

När det gäller meddelanden (SMS, MMS och e-post):

  • Avsändares och mottagares nummer, ip-adress eller annan meddelandeadress
  • Uppgifter om avsändande och mottagande abonnent och, i förekommande fall, registrerad användare
  • Datum och spårbar tid för på- och avloggning i den eller de tjänster som använts
  • Datum och spårbar tid för avsändande och mottagande av meddelande
  • Uppgifter om den eller de tjänster som har använts

Och slutligen när det gäller internetuppkopplingar:

  • Användares ip-adress
  • Uppgifter om abonnent och, i förekommande fall, registrerad användare
  • Datum och spårbar tid för på- och avloggning i tjänsten som ger internetåtkomst den typ av kapacitet för överföring som har använts
  • Uppgifter som identifierar den utrustning där kommunikationen slutligt avskiljs från operatören till den enskilda abonnenten.

Lagringsskyldigheten börjar den 1:a maj. Huruvida operatörerna klarar att lagra allt detta just då återstår att se. Och vad det kommer att kosta vet ingen.

Allt detta för att några terrorister använde mobiltelefoner när de sprängde bomber i Madrid för mer än fem år sedan. Den här lagstiftningen står med andra ord inte i relation till någon som helst propotionalitet.

Det är läskigt att våra politiker säljer ut vårt privatliv på det här sättet. Vad blir nästa steg i ”jakten på terrorism”?

Läs andra bloggar om: , , , , , , ,

  • ”Regeringen håller nu på att utfärda föreskrifterna vad som ska lagras
    vad gäller hela svenska folkets tele- och datakommunikationer. Den
    detalj i sammanhanget är att det är centerpartiets Anna-Karin Hatt
    (IT-minister) som fått det tvivelaktiga nöjet att skriva dessa
    föreskrifter.”

    Även om regeringen i princip har makt att föreskriva vad som ska lagras genom förordning, så är det osannolikt att så kommer att ske just nu. Föreskrifter är någonting som meddelas av myndighet så det är PTS som kommer att komma med föreskrifter om vad, rent tekniskt, som ska lagras. Troligtvis inte förrän framemot slutet av året då de redan sedan tidigare har planerat föreskrifter för säkerhets- och ersättningsfrågor (se gärna min blogg Upphovsträtan där jag skrivit litet om detta).

    • Ja, slarvigt av mig. Förordning tar regeringen fram, föreskrifter tas fram av myndigheter. Eftersom lagen träder i kraft redan 1 maj så måste ju förordningen komma väldigt snabbt.

      •  Regeringens förordning finns nu som PDF på PTS webbsida:
        http://www.pts.se/upload/Ovrigt/Internet/Tradala/SFS%202012-128.pdf

        Jag tror inte att det kommer några föreskrifter förrän i slutet av året trots att lagen träder i kraft 1 maj. Se PTS tidsplan (tidsplanen skapades innan regeringen gav PTS i uppgift att komma med föreskrifter om *vad* som ska lagras. Däremot framgår det att andra föreskrifter som planerats sedan tidigare inte kommer än på länge)

        • Tack för informationen. Men vad gäller då rent praktiskt fr o m 1 maj?

          • Mellan 1 maj och runt början av november kommer ingen veta riktigt vad som ska lagras och telekomföretagen har sagt att de ändå inte kommer att hinna införa lagring så snabbt.

            Det finns bara ett syfte med att använda en så kort frist mellan att lagen antas och att den börjar gälla – att undvika böter för att inte ha implementerat direktivet. Den osäkerhet som blir följden och det faktum att lagring inte kan införas så snabbt i praktiken är tydligen något som regeringen villig att ta.

            Det är naturligtvis inte någonting som uttrycks öppet, men det kan knappast förhålla sig på något annat sätt.