Jag älskar verkligen min Apple TV och igår morse ville Saga se en ny film så vi inte sett tidigare, vilket är ovanligt eftersom hon annars brukar ville om filmerna igen och igen.
Vi fastade för filmen Happy Feet 2. Några klick senare hade jag hyrt den på iTunes Store och vi kunde börja titta. Enligt reglerna så har vi sedan 48 timmar på oss att se filmen innan den försvinner. För detta nöje betalade jag hela 49 kronor.
Visst. Bekvämt att ligga i sängen och hyra en ny film utan att gå till videoaffären. Men för kostnaden på 49 kr så hade jag gott kunnat få köpa filmen och se den hur många gånger och länge jag själv velat tycker jag. Eller så kunde jag köpa filmen på Discshop eller CDON för 150 spänn och äga den själv, med fodral och allt. Priserna står verkligen inte i relation till varandra.
Återigen visar dess giriga priser hur nöjesbranschen inte fattar att de måste prissätta på ett mycket bättre sätt om man ska hindra den illegala nedladdningen. Man kan inte sätta samma, eller högre, pris som man får i videoaffären och sedan bara sälja in det med att det är enkelt att klicka fram en ny film i sängen. Det funkar inte. Folk köper inte låtar eller album för samma pris på nätet som det hade kostat att köpa en CD-skiva i affären. Om jag gör hela jobbet, laddar ner, betalar för hårddiskutrymme så kan det inte kosta samma pengar. Jag får ju inte ens omslag och fodral. Man kan väl åtminstone börja med att räkna bort detta…
Om kostnaden hade varit 10-20 kr för att hyra en film och 50 kr för att köpa densamma hade det börjat bli intressant.
När ska nöjesbranschen lära sig att försöka göra bra affärer?
