Den förlegade upphovsrätten

Här på Åland ser man svensk TV, både SVT och TV4. Inget konstigt med det även om tidsskillnaden gör att allt blir en timme ”senare”.

Men att se på klipp på SVT Play är omöjligt, åtminstone de klipp som har någon krånglig upphovsrätt kopplade till sig. Anledningen till felmeddelandet är den åländska IP-adress som jag använder nu. Det finns naturligtvis enkla sätt att kringgå detta, något som ålänningarna förmodligen får lära sig i grundskolan. 

SVT har, på grund av den rigorösa upphovsrätten, tvingat stänga ner istort sett halva SVT Play eftersom det materialet inte kan ses utanför Sveriges gränser. ”Fri television” – fast inte utomlands – alltså. Särskilt märkligt här på Åland eftersom jag får se på hela SVT:s utbud i TV:n men inte i min iPad eller dator. 

Hur förklarar man det för en fyraåring som inte kan se på Fåret Shaun när hon vill?

Det går naturligtvis inte. Mer än att man försöka säga att det finns några dumma människor som bestämt att vi inte ska få se på vad vi vill bara för att vi råkar befinna oss i ett annat land. Jag tror inte Saga, 4 år, köper det faktiskt. 

Upphovsrätten hänger liksom inte med i den moderna utvecklingen. Det är samma regler nu som för hundra år sedan då det tog en vecka att åka över Atlanten. Idag kan jag som svensk enkelt se en amerikansk TV-serie eller film samma dag som den har premiär i USA. Tekniken finns, det är inget märkvärdigt med det. Kanske får jag bryta mot någon meningslös lagstiftning som upphovsrättslobbyn tagit fram och jag tror inte den här utvecklingen går att stoppa.

Detta sker samtidigt som musik- och filmbranschen på allvar tror att det är möjligt att behålla en förlegad affärsmodell där filmen/tv-serien först ska visas på bio i USA, sedan några veckor senare i Europa, för att ett halvår senare släppas på DVD/Bluray och till sist nå filmkanalerna och några år senare släppas för försäljning till de vanliga TV-kanalerna. Det kanske funkade när Dallas sändes på 80-talet men knappast idag.

Ingen modern mediakonsumerande människa ställer upp på denna förhistoriska affärsmodell.

Därför googlar man istället enkelt runt, hittar en bittorent-fil och några minuter senare har man det senaste tv-avsnittet i din dator eller mediaspelare. Har man dessutom tur så är det någon entusiast som (gratis) har översatt filmen eller tv-serien till svenskt text.

Jag har ingenting emot att de som producerar tv, film och musik ska få betalt för det de gör. Absolut inte. Men när de flesta producenter istället för att hitta nya affärsmodeller gräver ner sig i sina skyttegravar och ägnar sig åt att stämma skiten ur vanligt folk för att de laddat ner en film eller några låtar blir jag förbannad. Jag vill självklart se en mångfald i kulturen och många som kan tjäna pengar på sina idéer. Men skapa då en affärsmodell som håller i praktiken istället för att bedriva så stark lobbying mot politikerna att de specialskriver lagar så att en upphovsman ska få copyright på sitt material hundratals år efter hans eller hennes död. Det är absurt. Antingen är politikerna bara lättlurade eller så har de indoktrinerats av upphovsrättslobbyn att tro att en rigid upphovsrätt är lösningen på alla branschens problem. En branch som varit motståndare till all ny teknisk utveckling de senaste femtio åren!

Världen behöver sända ett enda tydligt budskap till upphovsrättlobbyn och nöjesindustrin:

Utveckla er eller dö. För Sagas skull och alla andra i hennes generation.

Läs andra bloggar om: , , , ,