Stoppa spekulativa skadestånd

spe0876b_0

DN skriver idag om att filmbolagen är ivriga att fortsätta driva civilrättsliga skadeståndsprocesser i kölvattnet av domen mot The Pirate Bay. Jag har skrivit om dessa orimliga skadestånd tidigare.

Men innan jag går in på skadestånden igen så kan det vara värt att nämna ett exemplen i DN:s artikel enbart handlar om personer som drivit fildelarsajter (eller liknande). Det är alltså inga ”vanliga nerladdare” som blivit dömda till böter eller fängelse och riskerar att bli stämda i efterföljande skadeståndsmål.

Som jag skrivit tidigare är skadestånden inte bara orimliga utan jag anser att hela hanteringen är mycket rättsosäker. Varför? Jo, därför att uträkningen av skadeståndet bygger på ensidiga antaganden av filmbolagens representanter som tingsrätten i princip bara köper rakt av.

Det blir helt enkelt ett trovärdighetsproblem för hela rättsväsendet när man tillåter att en domstol kan utdöma skadestånd baserade på t ex ”hypotetiska licenskostnader”. I vilka andra sammanhang skulle vi tillåta en domstol att döma ut straff baserat på ”hypotetiska” faktorer? Förhoppningsvis aldrig om vi ska fortsätta kalla oss en säker rättsstat.

Först hittar man alltså på ett antal kriterier som ska utgöra grunden för skadestånd, t ex ”hypotetiska licenskostnader” eller ”skada på filmens anseende” och sedan tar man fram räknemaskinen och sätter siffror bakom varje punkt. De som skriver och sätter siffror är konsulter, betalda av upphovrättsindustrin. Endast i något enstaka fall ifrågasätter eller justerar domstolen uträkningen, men mest på marginalen. Om inte domstolen själva anser sig ha kompetens att bedöma skadeståndens storlek borde man anlita utomstående, oberoende experter.

Jag tycker faktiskt inte det är rimligt att en svensk domstol ska döma ut skadestånd baserat på ”hitta på”-siffror, i princip tagna ur luften, eller åtminstone uträknade på ett sätt som aldrig ifrågasätts eller har vidimerats av oberoende experter. Uträkningen av skadeståndet kring The Pirate Bay var redan det starkt ifrågasatt och det är allvarligt att rättsväsendet nu använder sig av detta som ”mall” för att döma ut nya skadestånd och Svea Hovrätts svepande skrivningar om att illegal nedladdning är ett ”omfattande samhällsproblem” som behöver stävjas.

Jag tycker att varje domstol borde kräva ett mer detaljerat underlag samt att de klagande i detalj får redogöra hur man kommit fram till siffrorna. Sedan tycker jag man måste göra en bedömning om summan verkligen är rimlig eller inte. Men istället för att göra en seriös rimlighetsbedömning slänger man till några hundratusentals kronor hit eller dit som det bara finns knappa underlag till och vips så ökar skadeståndet till skyhöga nivåer!

Jag vill vara tydlig med att jag inte ifrågasätter att film- eller musikbolaget lidit skada, för det har de säkert gjort, men inte den utsträckningen att man kan döma ut skadestånd på mellan 5-20 miljoner kronor för att någon eller några tillhandahållit en film som andra har kunnat ladda ner.

Det är i sammanhanget synd att TPB-domen inte fick prövningstillstånd i Högsta domstolen så hade man kanske landat i en mer rimlig bedömning om hur man ska beräkna skadestånd i liknande fall och att uträkningen åtminstone vara rättssäker.

Läs andra bloggar om: , , , , , , , ,